Hej igen Gud! 10 Maj 2015

                                                (Revolten)

Hej igen Gud! Har du det bra där uppe i himlen? Själv sitter jag just nu och stänger in mig i ett par hörlurar med någon slags rockig version av Hill sång låtar. Idag var det församlingsdag i kyrkan du kanske märkte av det? Jag märkte i alla fall av det. Jag fick en känsla av att dem alla vill framåt och menar så väl men dem står och stampar i samma jord och talar om att anden ska fixa allt bara vi släpper in det i vårt liv. Men jag förstår inte vad dem menar. Jag tror att dem flesta har väldigt mycket ande i sig redan och att du är med dem idag lika mycket som imorgon oavsett vad dem gör eller inte gör. Och eftersom mitt brev gick så bra förra gången och jag dessutom för första gången i mitt liv fått höra Guds röst så kanske det kan gå bra ännu en gång. För nästan alla mina exemplar tog slut på bara en dag. Så nu finns det fler och nya upptryckta av det första brevet även om det råkade av misstag bli lite fler kopior en vad det var tänkt från början. Så för er som inte läst det första brevet har absolut möjlighet till det!

Trots att jag inte känner så många i kyrkan så vill jag att dem ska lyckas med att få in fler till kyrkan för jag vill också att fler ska få känna av Gud och jag tror att världen blir en bättre plats desto fler som tror på honom. Sen vill jag också hitta en anledning till att stanna kvar och fortsätta vilja gå på Gudstjänsterna. Människorna där värkar vara så fina människor men samtidigt alldeles för vana och nöjda vid gamla rutiner. Inte för att det behöver vara fel men om dem vill framåt så kanske det är dags att förnya lite saker och tankar och vet ni vad...  

Jag tänker vara helt ärlig, jag skulle aldrig ta med en vän till kyrkan som den ser ut idag. Varken här eller någon annan stans. För jag är rädd för att den människan skulle skrämmas iväg och få ännu större fördomar om kristna. Och det är det sista jag vill! För visst är Gud toppen att ha i sitt liv men man måste få förstå det på rätt sätt på sitt sätt. Och det gör man inte genom att få en bibel satt i sin hand. Eller för att man går på en Gudstjänst. Jag säger inte att det inte finns dem som inte blir troende genom att bara få en komplicerad bok i sin hand. Men när jag frågar mig själv och mina vänner så känner dem ingen som blivit frälst av bibeln. Bibeln är liksom en del av något men det kommer liksom senare… Jag som kommer från ett utanför perspektiv. Alltså inte varit kristen hela mitt liv har lite förslag på hur jag tror att kyrkan faktiskt skulle kunna locka medlemmar och få folk att komma till tro.  Snälla lyssna bara! Jag förväntar mig inget och jag vet att vissa saker här lär irriterad folk. För vad har jag för rätt att komma och tala om sånt här! Vad har jag för rätt att lägga mig i? Jag som inte ens har döpt mig ännu. Men för en gångs skull så har Gud snackat med mig så tydligt att han inte verkar vilja hålla tyst förens jag gör något. Så kom det första brevet till och också det här brevet. Jag skulle aldrig våga säga sånt här av ren respekt och rädsla för att uppröra. Men jag måste göra något för jag tycker att kyrkan förtjänar mer och jag tycker att fler människor borde få stöta på den där Gud.  Och jag har verkligen en ide! För ni måste väl ändå erkänna att när pastorn sa att det är       2-2,5% i kommunen som besöker en kyrka regelbundet så stannade hjärtat. Är det så illa!? Och jag tycker att 10% är lite. Det behövs en förändring som så många vill men som sagt jag tror att det krävs lite ny handling.

Så nu skriver jag vad jag tror kan göra otroende till troende och jag skriver på det viset som jag blev troende på och som även fungerat på några av mina vänner där jag kommer ifrån. Bara läs det snälla och va inte arg på mig för att jag motsätter något. Jag menar inte att göra revolt eller säga att kyrkan är fel. För kyrkan är toppen då den står för kärlek och gemenskap. Men den är kass när inte fler en 2-2,5% vill vara där!  Så vänd nu blad för att se det jag kommit fram till och tror kan fungera.

1.Ha aktiviteter för allmänheten som inte lägger fokus på Gud. Ex. som på Tonår. Fast för människor i olika åldrar. Gud brukar ha förmågan att slinka ner på ett hörn i alla fall. Och

människor har en förmåga att efter en tid bli nyfikna av sig själva på vad kristendomen är.

2.Byt ut orden så alla kan förstå. Och använd fler bilder så som Jesus gjorde på Gudstjänsterna. Byt ut orden till vardagsord så att den som inte levt med relation till Gud tidigare kan förstå vad som sägs och vad saker och ting innebär.

3.Glöm inte hälsa på dem som kommer till kyrkan. Det gör jätte mycket! Men det gör också många redan och det är bra! Och jag är själv sämst på det så jag måste definitivt bli bättre!

4.Berätta för människor varför det är värt att tro på Gud och vad man får ut av det. Och anfall inte! Låt personen/personerna själva bli nyfikna och komma med frågor. Och se till att ha bra svar i bakfickan på dem stora svåra frågorna. Ex. Varför finns det ondska i världen om Gud kan göra allt och är Godheten själv? Människor som blir attackerade av något får oftast avsmak för det hela. Ingen gillar någon som tjatar, ingen gillar telefonförsäljare som ringer stup i kvarten.  Det här är exakt samma sak. Ingen gillar när någon hoppar på en och säger att man ska tro på Gud på ett ögonblick!

5.Evangelisera Stort som smått jag tror att det är dem små handlingarna i vardagen som gör den stora förändringen. Jag blev i alla fall nyfiken när jag såg att mina kristna vänner var godare, mer öppna till andra människor och hängivnare en mig och jag blev nyfiken på varför.  

6.Dämpa ner tungotalet. Det skrämmer ganska många. Sen finns det dem som sörjer för att dem själva inte fått tungotalets förmåga. Och i bibeln står det om att dem som inte tror       ’’Ser er som galningar’’ så kanske kan man viska det på allmänna Gudsamlingar och låta högt hemma istället eller där alla är vana vid och inte mår dåligt av tungotalet. Bara ett förslag!

7.Sluta fördöma! Och då snackar jag så klart om alla sorters människor och värderingar. Men kanske främst om en sak som jag vet hindrar och förstör för så många! Och det är homosexualitet. Jag vet vad som står i bibeln om att det ska vara man och kvinna och jag vet också att det finns många som vill tro på Gud och försökt ge sig in i kyrkliga sammanhang men inte orkat vara kvar för att dem känt att ingen accepterar dem för att dem råkar vara kär i någon av samma kön! Gud skapade kärleken. Så hur kan kärlek vara fel? Och om Gud vill att det ska vara man och kvinna så kommer Gud att fixa det! Och Gud har faktiskt också sagt att alla är välkomna. Jesus tog hand om dem människor som ingen tyckte om så som prostituerade och tullmän med mera. Ingen blir hetro på Grund av tjat och förakt! Jag har haft vänner och vet om andra som gjort dumma saker för att försöka bli ’’normal’’… För att försöka bli hetro för att då blir man kanske till slut accepterad i kyrkan. Det ska inte funka så! Man ska vara accepterad ändå! Kyrkan som alltid stolt påstår att det ska vara öppet och välkommande för alla. Varför är det då inte det! För att bibeln säger något? Enligt bibeln så är det fel på oss alla! För vi är alla syndare! Oavsett på vilket sätt vi är det! Men han förlåter oss när vi säger ja till honom. Så då spelar det ingen roll om jag en gång i tiden har mördat någon eller älskat någon av samma kön eller skräpat ner i naturen eller kallat människor för hemska saker! För så länge jag väljer att be om förlåtelse och tror på Gud så spelar det ingen roll! För alla har gjort fel! Var ända en! Oavsett om det är stort eller smått.  Alla får tycka vad dem vill men det gäller att hålla vissa saker för sig själv och tänka på hur man utrycker sig.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det där är lite idéer på vad jag i storhet tror kan förändra. Det här brevet börjar bli långt och jag hoppas att du som läser det inte gett upp ännu och inte är alldeles för upprörd. Snarare tvärtom att du får en känsla av att vilja förändra, göra något och blir glad av det jag skriver. Och att du orkar hänga med på några rader till…

Det jag försöker säga mest av allt är att det känns som att dem flesta tror att Gud fixar det bara vi lever i anden? Men anden finns ju redan i oss? Så istället tänker jag att det handlar om tillit. Kämpa inte i tanken. Gå med Gud i handling. Han är där anden är redan i er. Känn ingen press skapa i nöje och vinn anhängare på vägen. (Hoppas inte det där lät allt för tokigt.) Jag brukar nämligen undvika predikningar men jag tror på orden och jag tror ni gör det också.

Tack och hej/Amen

Av. Isabella ’’Issa’’ Eriksson till Pingstkyrkans församling och alla andra!

Brev nr: 2

Vissa dagar förstår jag inte vad det gör för skillnad om jag tror på Gud eller inte.

Inget känns annorlunda. Men när jag sedan börjar tänka tillbaka på tiden som varit

från den dagen jag blev nyfiken på kristendommen så har vissa saker varit obegripliga

och lett mig till bra saker. Bland annat fina vänner och någon att tala med när ingen

annan finns i närheten. Och varje gång jag ser tillbaka inser jag också vilken

jobbig och härlig kamp det varit att komma till den punkt där jag är idag.

Både genom vägen till en tro som förut inte existerade. Och vägen genom livet.

Varje gång jag försökt släppa taget om Gud så har han ändå funnits i mina tankar. 

Och jag har alltid letat mig tillbaka då jag antingen fallit. Ja oftast just då när 

nöden och sorjen har varit som störst. Men också när livet ha varit bra har jag

kännt en saknad av någonting. Just precis Gud.

Så många gånger jag har förnekat och 

kommer att förneka Gud är onödigt många gånger...

Så ibland avundas jag dem människor som växt upp med troende människor

runt omkring sig och alltid haft kontakt med någon kyrka. 

Det verkar så självklart för dem att tro på allt som står utan att tvivla.

Men för mig som inte trott hela mitt liv så är ingenting självklart.

Dessutom lät teorin om darvin och dem upphittade människo skallarna 

som arkeologerna gräft fram vara relasitksit nog. Det var la ändå bevis?
Gud däremot är i en bok som är skriven av människor för jätte många år sedan

och har skrivits om sedan dess. Ur en tid då historier var vanligare en att skriva

ner saker och ting. Och historier har en förmåga att förändras hastigt från mun

till mun. En liten förändring kan bli något stort längre fram.

Men trots det där så tror jag ändå på en god kärleksfull Gud. 

Kanske för att Gud faktiskt talar igenom mig. Eller kanske för att

mina vänner och kyrkan har lyckats manipulera in mig i sin tro. 

Oavsätt vad så är jag ändå glad för att jag tror på Gud. 

För jag mår lite bättre av det.

Jag har lite fler kontakter. Eller helt ärligt ganska 

många fler härliga fina kontakter med människor.

Och jag har en större strävan efter att vara

en god människa en förut. Och då säger jag inte

att jag var ond innan bara att det inte var lika

viktigt att sköta sig då...

Så jag är nog ganska glad för att Gud oavästt vad eller vem han är 

så är det något positivt i det hela. Något som ger mer glädje i livet

och en större umgänges krets. 

                                     Hej Gud! 23 April 2015

Hej Gud, för några månader sedan visade du mig vägen till en helt ny stad. En stad där mitt första uppdrag var att söka mig till olika kyrkor i den nya staden Ljungby. Jag fick kontakt med kyrkorna och hamnade till slut i Pingstkyrkan. Och jag fann snabbt några riktigt fina vänner som kunde hjälpa mig upp på benen igen när det gäller att tro och lita på dig Gud. För ett tag sen kom jag till den punkt då jag sa till mig själv att jag vill döpa mig. Men jag vågade inte, för jag kände inte riktigt folket i kyrkan och jag gör fortfarande inte riktigt det. Men jag vill det. Jag vill bli en del av något större jag vill bli en del av församlingen. För dem flesta människor har hälsat på mig av ren ’’kulturell kyrkmoral’’ men det är nästan ingen som känner mig. Men dem jag har pratat med värkar vara trevliga människor och jag är jätte nyfiken på att få veta mer om dem och varför dem har lagt sitt liv i dina händer Gud. Jag vill veta när och hur dem började tro på dig Gud. För du är en avancerad gubbe som sitter och tittar ner på människor med ett leende på ett ljusblått fluffigt moln och som har världens härligaste skratt och ett stort vitt fluffigt skägg som är större en tomtens. Det var i alla fall den bilden jag hade av dig som barn även om jag då inte riktigt trodde på dig Gud. Idag vet jag att du är ett väsen och att ingen vet hur du ser ut eller om du ens har ett utseende. Men jag vet att du är kärlek trots krig och offer i gamla testamentet. Jag hoppas att jag en dag ska få förstå hur allt hänger ihop hur du kan ha tillåtit så hemska saker och ändå vara ljuset och den fullkomliga godheten. Jag vill förstå hur människor kan känna din frid och jag vill förstå varför du gjorde som du gjorde för det fanns väl ändå ett annat sätt en att låta din oskyldiga son dö på ett kors i plågor? Det är bara lite av mycket jag funderar på och undrar över och jag tänkte som sagt börja skriva brev om och till dig Gud.

Brev som jag hoppas att människor i församlingen kommer vilja läsa och kunna skratta och gråta och njuta och kanske ibland utan att jag menar det irritera sig på det… Jag vill bidra med något jag är bra på och bli en del av församlingen och eftersom jag nog är lite små blyg i verkligheten tills folk börjar intressera sig för mig så tänkte jag att här kanske folk kan lära känna mig och få sig lite tankeställare och annat. Och kanske kan jag göra min lilla oskyldiga ängla invasion av förändring i smyg och med försiktighet. För jag menar inget illa när jag säger att jag tycker att hela uppbygget och dem gamla traditionerna i kyrkan är något tråkiga och något ganska skrämmande för dem som inte är vana eller förstår vad som försiggår och vad olika saker betyder. Varför säger vi exempel offra i stället för att ge eller skänka? Inget ulligt och fluffigt får ska väl styckas och vi ska väl inte förlora något? Vi ska väl hjälpa någon behövande genom att ge en gåva i form av pengar som kan hjälpa någon behövande och det är inte ett offer för oss det är snarare en välvilja och medmänsklighet. Jag tror ingen människa känner att dem offrat något när dem gett bort en gåva. Jag tror snarare att dem mår bra i hjärtat och njuter av att en liten del av ens pengar går till något bra. Nu tänkte jag inte babbla mer för den här gången Gud. Men jag hoppas att du tar emot dem här orden med glädje och att dem här breven kommer till nytta och tolkas på rätt sätt. Jag hoppas att jag i framtiden börjar känna mig som en del i församlingen och lär känna fler härliga människor i församlingen och vågar döpa mig till slut inför dem och dig Gud. Jag hoppas att jag blir modigare och att det här bara leder till något positivt.

Tack och hej/Amen

Av. Isabella Eriksson till Pingstkyrkans församling och alla andra!

Brev nr: 1